Det är lite kallt i vinden i dag, men ibland får man vara glad för det lilla. Inget regn på två dagar och strålande solsken så då är jag nöjd i alla fall. Vårdagjämning dessutom, så nu lägger vi säsongens vinter till handlingarna och ser fram emot en härlig sommar.
Jag tror dessutom att min farmor skulle fylla 100 år idag så jag ska tända ett extra ljus idag och tillåta mig minnas den lilla tid jag fick med henne.
Jag är osams med Inka. Eller, nej, tvärt om är det. Hon är sur på mig för nu är sötebrödsdagarna över och operation ”Inka beach 2020” har startat. Det är dags att bli av med det extra kilot som lagts på de sista veckorna, äta mindre energirik mat och vackert följa med på alla rast rundor med de andra hundarna. Och tempo ska det vara, inget såsande här mer.
Jag går normalt 1½ - 2 timmar om dagen med hundarna och Inka har fått välja lite om hon skulle med eller inte. Jag menar, hon har visat på dräktighet och då vill jag ju inte tvinga på henne mer än hon orkar. En dräktig tik har lite mer förmåner och valmöjligheter tycker jag.
Men nu straffar det sig och här ska brännas kalorier så hon blir smal och snygg igen. Och det är där våra åsikter går isär. Inka tycker man ska äta kalorier, inte räkna dom!
Jag satsar på ny parning nästa löp och då ska hon vara i samma fina kondition som hon var i innan vi parade i januari och i sin matchvikt på 5 kg.
Jag har ältat, vänt och vridit fram och tillbaka på hur jag ska göra. Para eller inte para? Samma hane eller annan hane? Men så som det känns nu så lutar det åt Stanley igen för han matchar upp Inka så bra, men jag är inte helt hundra. Det kan bli någon annan kombination som kan bli jättespännande. Jag har lite att välja på, och det är ju ett kärt bekymmer.
Jag har i alla år gått till Veterinärhuset i Lidköping, men jag har inte varit så bekväm med den stationen det senaste halvåret. Personalen är förvisso trevlig, men det finns lite andra smådetaljer jag inte är riktigt bekväm med.
Så vilken tur att vi har en klinik till här i stan. En privat klinik med en chefsveterinär som inte skräder orden utan talar rakt och korrekt vad hon tycker. Inget jamsande där inte. Det är befriande skönt att gå med sin hund till en som talar ur skägget och ger korrekta och direkta diagnoser utan att hymla. En veterinär som faktiskt inte idiotförklarar hundägaren utan för en klok och normal diskussion om vad som är bäst för djuret. Så jag tror jag stannar kvar där faktiskt.
När det nu inte blev några valpar här hemma så tänkte jag passa på att ställa ut Viper lite. Vi börjar med ett par små inofficiella, dessa trevliga utställningar som brukar vara så lärorika och roliga. Det är ju inte på allvar och både jag och Viper får lära känna varandra i en ny miljö som förhoppningsvis ska ge mersmak längre fram. Det är trevliga domare som jag mött tidigare i liknande sammanhang så jag tror att jag och Viper kommer ha några härliga dagar tillsammans bara han och jag.
Även om jag inte anmält till några större utställningar ännu så är alla boenden klara och färdiga till de utställningar jag vill åka till. Det är lättare att avboka hotell om utställningen inte blir av oavsett anledning och det känns bekvämt att ha löst det så här tidigt. På ett ställe bor vi i stuga och jag hoppas jag kan ta ett par extra dagar i lugn och ro bara för att det är så vackert där. Så skönt att få släppa alla måsten och bara hänga med hundarna och ha det skönt vid stranden.
Och när jag ändå är i gång och planerar sommaren så hoppas jag på ytterligare en vecka på Horse-Vision med Phoenix så vi får lite mer intensiv utbildning och utveckling. Förra året var så roligt och jag vill hemskt gärna åka i år igen.
Men vi får se hur det blir, jag kanske har valpar då!
Nu önskar jag er alla en skön helg och trevlig Equinox
Allt gott till er
// G