Onsdagen är snart till ända och vi lämnar en helt fantastiskt fin dag. Efter veckor med hård vind, vissa dagar upp till stormstyrka, så är det skönt att få andas lite vårluft med mer normala vindar och lite sol. En liten, men envis, förkylning håller mig sällskap men jag hoppas den försvinner så fort det bara går. Förkylning är ingen hit och tålamod är inte min grej så jag önskar den puts väck. Helst igår.
Jag är lycklig mamma till fyra fantastiska barn. Åldersmässigt är det en stor spridning men de är alla väldigt tajta och står varandra nära. Äldste sonen f -82 bor med sambo och lillplutt i Bor, äldsta dottern -88 bor med man och två barn i Rydaholm, yngste sonen -00 också han i Rydaholm samt yngsta dottern -02 bor här på Ekedal med mig och JK.
Just nu sitter de i chatten på fb och planerar lilltösens första utekväll på krogen. Hon fyllde 18 i januari och efter lite ditten och datten så valde dom att göra fredagen denna vecka till en riktigt syskonkväll i Växjö med bokat bord på tai restaurang och någon pub efter det. Det värmer ett modershjärta att se hur de månar om varandra och verkligen anstränger sig för att minstingen ska få en alldeles egen kväll. Lite nervöst känns det när sisten ut ska på krogen men med två äldre bröder i sällskapet så vet jag att inget ont kommer hända…
Jag har varit mamma i snart 38 år, men vart tog alla åren vägen?? Hur kan det vara möjligt att jag hädanefter kan komma att få hämta lilla M på O’Learys i stan?? Vad i hela friden hände??? Och hur?? Nej, bäst att lägga ner sådana tankar, åldersnoja ska man nog inte ge för mycket utrymme. Den finns ju alltid lite där i bakgrunden i alla fall.
Jag har varit i väg på min och Vipers första ringträning. Det är en enorm förmån att kunna åka iväg varje vecka till Skaraborgs Kennel Klubbs stuga för lite trevligt umgänge, träning och fika. Det ligger bara 30 minuters väg hemifrån och även om jag inte kan varje vecka så är varannan torsdag en kväll att se framemot.
Viper är superduktig och det märks att han är van att vara i väg. Vi tog det lugnt och hälsade lite på andra deltagare och som vanligt slutade det med att vi hängde runt kaffekopparna och hade det supertrevligt. Vi tränade en kort, kort stund på bordet och det ska vi fortsätta träna på ett par veckor framåt. Det finns ju en tanke bakom bordsträningen … Någon som kan gissa varför?
Ja, men självklart!!
Viper och jag har anmält oss till vår första utställning. Bara en liten en, helt obetydlig egentligen, men för mig och Viper är den superviktig. Ja, Viper kan nog bättre än jag, men det gäller ju att jag lär känna honom ordentligt och verkligen visar honom till den potential han har. Jag vill ju kunna visa honom så han kommer till sin rätt och att vi har roligt när vi åker runt på evenemang. Och då gärna med en rosett eller två i bagaget hem. Det är helt ok om domaren inte gillar hans typ, men han ska aldrig åka ut på grund av att jag inte kan visa honom rätt.
Jag har ju självklart visat hund förut och jag och Inka tog ju våra cert, men någonstans känner jag att just Viper är det lite extra med. Han har något de andra hundarna inte har. Han är speciell och jag vill verkligen att han ska få visa hur speciell han är. Så då gäller det att jag tränar oss två lite mer och lite mer noggrant, så banne mig om inte det ska ge resultat lite längre fram.
Det är så mycket som är nytt och jag gläds åt mina nya vänners framgångar och deras vänskap, deras kunskap och erfarenhet. Men samtidigt saknar jag lite det som numer ligger bakom mig. Jag saknar att kunna ringa och blarra bort en stund, planera utställningar, träning eller någon valpkull. Att inte egentligen ha något vettigt att säga utan bara ringa för att. Bara så där. Inget mer utan bara just så. Nu är ju det som varit en helt annan värld och massa vatten under broarna har runnit och vi har alla förändrats. Men samtidigt är jag fortfarande jag oavsett hur lång tid som gått. Jag har kanske bara lite mer att berätta, jag är lite äldre, lite förståndigare och kanske lite mer erfaren. Men jag är absolut jag och det kommer jag alltid att vara på gott och ont.
I morgon kommer det in regn igen och då ska jag och Phoenix träna frihetsdressyr i stallet. Det är en lyx och förmån att ha möjlighet att tillbringa värdefull tid tillsammans även om vädrets makter försöker utmana oss till det yttersta.
Ha en trevlig fortsättning på onsdagen så hörs vi snart igen
// G
Comments