Jag var visst lite övermodig i förrgår när jag sa att jag skulle skriva ett lite längre inlägg redan igår. Tiden kom i fatt mig och jag gjorde lite annat än datorn istället.
Man måste kunna släppa taget om människor som vill lämna en eller människor som inte längre kan ge det man behöver. Alla människor som går in och ut i ens liv finns där av en anledning. De är där för att man ska lära sig något. Men alla är inte menade att stanna hos en livet ut. Det gäller att släppa taget, att ta steget och stänga en dörr för att kunna öppna någon annan.
Varje slut är början till något nytt. Vi vet bara inte om det ännu. Och till viss del är det den vägen jag kommer gå även om det kommer göra ont. För ont kommer det göra. Jag kommer dunka huvudet i väggen flera gånger om och helt ifrågasätta mitt förstånd, men detta är steg jag måste ta för att överhuvud taget kunna fortsätta alls.
Det finns vägar att gå som är svåra, det finns andra man vandrar så lätt.
Man ska att välja på mjuka och hårda och hoppas att valt är rätt
Va rädda om er så hörs vi snart igen.
// G