Jag har märkt att jag gärna börjar varje inlägg med en liten väderrapport och det går ju inte att låta bli och undra om det är åldern?? Troligtvis, för jag känner igen mig i mina äldre släktingars sätt att börja varje samtal precis så. Tur att väderprat är ganska trevlig och det är dumt att att bryta ett fungerande koncept. När jag sneglar lite snett på almanackan, inser vilket år det är och förstår att jag faktiskt är närmare 60 än 50 så tycker jag att jag har rätt att prata väder. Eller???
Våren är här på riktigt och fåglarna sjunger ikapp. Det är blåmesar, bofinkar, rödhakar och lärkor tillsammans med gårdens egna små pilfinkar. Det kvittras och tjattras i en aldrig sinande ström. Den så efterlängtade staren har suttit i flera dagar på ledningarna och försökte härma alla så gott han kan. Jo, stararna har varit här tidigare, men nu hördes det på sången att det var dags att impa på omgivningen. Helt underbart att höra. Och så har den första sädesärlan vippat sig fram över gårdsplan.
Förra helgen tröttnade jag på skogen här hemma och packade återigen in hundar, kaffe och en chokladbit och for upp till Kinnekulle och Munkängarna. Det är en lisa för själen denna vackra kulle. Så fridfullt och trots att det är så tidigt på året så kunde jag skönja den söta doften från ramslöken som täcker marken. Hundarna var nöjda med en ny runda och jag fick tillfälle att reflektera lite på det mesta.
När man går där inne bland alla gamla träd och stubbar så stannar tiden lite och man bara njuter. Det är absolut den vackraste plasten jag vet och jag kände en behaglig trötthet när vi styrde kosan hemåt. Under vår promenad fick en del frågor svar och jag kände att de beslut jag står inför kommer bli bra. Med det sagt är det inte säkert alla förstår det riktigt, men jag måste göra det som passar mig bäst och inte göra saker för att behaga andra.
Jag hoppas jag kan ta med mig Phoenix upp till Munkängarna och njuta av reservatet från hästryggen tills sommaren. Det är en dröm jag haft sen jag besökte Munkängarna för första gången och i år hoppas jag den går i uppfyllelse. Tänk, jag och min vackra sagohäst i denna underbara skog.
Jag har tagit ut Maskot i vagnen för andra (eller tredje) turen i år. Och jäklar vad det var fart på de små benen!! Full av lycka stampade han i stallgången och kvickt hoppade jag upp i vagnen så han inte försvann bortåt vägen utan kusk.
Han var så lycklig! Och som den hingst han är så tog han ju sikte på grannens vackra märrar, men tji fick han när jag styrde kosan in mot skogen istället. Det är så roligt att köra när han bjuder på så mycket glädje.
Mina planer på kommande kullar går framåt och jag har bestämt mig för vilken hane jag ska para Nala med. Det blir en svart hane med en jättefin stamtavla med många framgångsrika hundar bak i ledet. Denna kombon har funnits i mina tankar snart ett år och det är en kombination jag tror stenhårt på och det ska bli väldigt spännande. Nala har precis gått ur sitt löp för våren så har jag tur så följer hon sin cykel så hon kan paras i september/oktober någon gång.
Även Inkas nästa parning har tagit en del tid i anspråk, men jag känner att jag börjar hitta rätt och att det kan bli en härlig kull i båda färgerna så snart hon går in i löp igen. Ni får hålla utkik på sidan så kommer det mer info när det är så dags.
Nu önskar jag er alla en god fortsättning på påsken och hoppas ni trots dessa coronatider har det så bra det bara går. Var rädda om er så hörs vi snart igen. Och kom ihåg:
Livet är för kort för att ödsla tid på folk och ting som inte hör hemma i ditt liv
Allt gott
// G