Så mörk är natten i midvintertid, men se då nalkas Lucia. Hon kommer den goda med ljuset hit, hon kommer med hälsning om julefrid, hon kommer med ljus i sin krona.
Trots det gråtrista vädret så blir jag alltid så löjligt glad när Lucia är här. Denna fantastiskt vackra ljustradition som sprider så mycket värme och kärlek när vinternatten är som mörkast. Traditionella sånger i stämmor framförda av Lucia, hennes tärnor, stjärngossar, tomtar och pepparkaksgummor- och gubbar. Det spelar ingen roll om man njuter av förskolans lite blyga och försynta ljusspel eller om man sitter i kyrkan och får uppleva körmedlemmarnas skickliga toner. Alla dessa barn, vars ögon tindrar ikapp med alla ljus, den spända förväntan, lite nervositet, och så tar de i för allt vad tygen håller. Vilken underbar tradition!! Och då vet man att startskottet inför julen gått av på allvar... Bara 11 nätter fram till jul. Skynda, skynda, skynda.. Fast jag skyndar inte så mycket, det känns nog bara så...
Hästarna har fått vara ett par dagar, bara lite pyssel i stallet. Men Phoenix har varit lite otålig och tycker vi ska hitt´på nåt, så då gjorde vi det.
Igår blev det lite lek för honom på vallen och fast han var lite överladdad och skulle göra allt på en gång så hade vi så vansinnigt roligt. Att se denna underbara kille bjuda till ordentligt är en fröjd för ögat. Han har så mycket attityd, energi och glädje och tycker verkligen att allt är kul. Fast ibland är vi inte alltid överens om hur ett moment varken ska utföras eller avslutats. Ibland vet han bara bäst helt enkelt.
Men varför ta bort en sådan arbetsglädje? Jag tycker det är helt ok att låta honom bestämma en del och jag är övertygad om att hästar som blir lyssnade på både får bättre resultat och ger mer under träningen. Jag vet att man ser lite olika på det där med ledarskap, men för mig är ledarskap nåt man förtjänar och det är en enorm skillnad på ledare och diktator. Att bara bestämma för att man är människa tror jag tar bort den där extra glimten och hästen gör förvisso vad den ska, men utan hjärta?? Learned helplessness, ( googla på det så förstår ni kanske vad jag menar ) är sorgligt nog ett utbrett begrepp idag.
Jag märker ju också hur lätt han följer mig om jag gett honom tid att betrakta det vi ska göra. En promenad till skogen t ex var inte att tänka på för två år sen. Det var tvärstopp och han gick inte en meter. Ängsligt tittade efter Maskot och han tyckte det var så jobbigt. Var Maskot med så klev han på med stora steg och tyckte det var jättekul, och försatte inte en chans att gå först och visa vägen.
Så för att inte sätta vår relation på spel så gav jag honom tid och nöjde mig med att ta honom till brevlådan. Då kunde han hela tiden se sin hage och var trygg i det. Förra året så ökade vi avståndet lite och vi kom ner till skogsvägen. Och nu hänger han med så fint och tycker att våra promenader är härliga. Vem behöver Maskot liksom?? Vi kan njuta av vårt eget sällskap och passar på att träna lite olika saker när vi ändå är iväg. Och inte har han bråttom hem heller, nope, snarare blir han lite grinig om vi vänder hemåt förtidigt.
Bäst gillar han om vi går off-road så han kan leta upp den bästa vägen för oss båda. Ibland går han först och ibland låter han mig föra. Och alltid alltid lyssnar han på vad jag ber om och håller ett precis lagom avstånd till mig så vi båda kan röra oss utan att kliva på varandra, men tillräckligt nära så jag kan ta på honom. För mig är det ett bevis för att vi är ett team där båda tar ansvar för relationen. Men framför allt, Phoenix gillar att hänga med mig och så länge han gör det så vet jag att vi hittat vårt sätt att umgås på. Att jag blir lite ensam i mitt sätt att vara med mina hästar må vara hänt, men helt klart värt det. Jag kommer alltid sätta vår relation före prestation och det är befriande skönt att just frihetsdressyren inte har någon tävlingsform utan vi kan fortsätta träna och leka precis så mycket vi vill ...
Va rädda om er så hörs vi snart igen
// G
Ps... snart kanske jag har nåt riktigt spännande att berätta.. men bara kanske och jag lovar att Ni blir de första att får veta Ds...