Ute blåser det så det viner om knutarna. För andra gången denna ”vinter” så har vi en storm på ingång. Vi har haft det vindstilla nu i mist tre dagar(!!) efter veckor med hård vind. Hur man än står eller går så nog katten är det motvind och det sliter i kläderna och hundarna blåser upp till staffar med ståndöron i sina bylsiga kappor. De där ynka dagarna var en lisa för själen, men nu drar det igång igen.
Just nu är de inte så farligt, kanske bara 12 m/s men regnet gör det minst sagt vidrigt. Jag passade på att ta in hästarna innan vinden får mer fart, men det är inte lätt när stallet ligger i motvind och ösregnet piskar i ansiktet. Hade Phoenix fått bestämma hade han ryggat hela vägen in, men det blev i snabb tölt istället och Maskot hängde på så gott det gick. Nu står de i sina boxar och mumsar hö och får vara kvar där tills det lugnat sig lite. Har jag tur så hinner jag släppa ut dom senare i eftermiddag då det tydligen ska mojna lite.. Sen i morron är det visst samma visa..
Hundarna är ju inte heller så glada och ingen vill gå ut och definitivt inte om det regnar. Jessie gjorde misstaget att smita med ut en snabbis och ingen har väl kommit fortare upp på trappen än hon. Jag misstänker att alla hundarna får lyftas ut till baksidan idag där det är minst blåsigt, sen blir det till att rastas i stallet i stället för promenader. Det blir mycket stallhäng idag m a o.
Inkas mage växer och vi är nu halvvägs in i dräktigheten. Hon vaggar som en anka och är noga med att inte på något vis förta sig. Nja, kanske när det gäller mat då, men annars så går det inte i så många knop. Ett snabbt rejs efter stallkatten kan hon sträcka sig till, men förövrigt är hon väldigt stilla. Går hon med lös på promenaderna så vänder hon hemåt allt som oftast och sitter på trappan när jag och de andra kommer hem igen.. Lite divavarning eller??
Det har börjat höra av sig lite intressanta valpköpare så i dagsläget är tre valpar bokade. Min lilla ”väntelista” är kanske inte så lång men väldigt lovande.
Viper! Mitt hjärta, min kärlek, min fantastiska vän. Vi blir mer och mer synkade och han är en sann glädje att bo tillsammans med. Han sprider sådan kärlek omkring sig och älskar att hänga med i skogen, stallet och till stan. Han håller sig lugn och fin när vi möter andra hundar och tar gärna emot en godis av tjejerna på arken zoo. På ringträningen är han cool och hälsar mjukt och fint när tillfälle ges. Bordet är kanske det bästa han vet, men han gör sitt yttersta och ”domaren” på träningen är så mild och fin mot honom så vi kommer ha jättekul när det där sista släpper. Han har ju trots allt inte varit hos oss så länge och en ung hund behöver landa när så drastiska förändringar sker.
Jag har kikat runt lite på utställningar och jag kommer åka på någon internationell, några nationella och och någon nordic utställning under året. Inka gör sin debut i veteranklass i oktober och Viper går i öppenklass ungefär samtidigt. Det blir nog någon enstaka innan dess, men som det känns nu så lägger vi på en spurt i slutet av året med spännande domare och medtävlande både på hemmaplan och en bit bort. Nala – Tough ’n’ Sweet’s Hiilda kommer också visas och det ska bli så spännande hur hon står sig i konkurrens, hon ser väldigt trevlig ut. Heja dig Anna, du och Nala kommer ha så roligt.
Jag och Phoenix har kommit igång med lite mer träning och vår kommunikation blir bara bättre och bättre. Han är världens bästa läromästare och tillsammans så provar vi oss fram i frihetsdressyren där relationen är det viktigaste, inte prestationen. Han älskar uppmärksamheten och bjuder in mig hela tiden till olika moment. Nu längtar jag tills det blir bättre väder så vi kan träna mer utomhus och kanske ta oss en tur ner till skogen på tu man hand. Vilken lycka att få leva med denna fantastiskt vackre pojke. Phoenix är verkligen en once in a life time häst och jag njuter av varenda minut vi har tillsammans. Och snart, om ett par veckor så kommer Therese (TG – living with horses ) hit igen och då får vi ännu mer inspiration att våga, att känna och att utveckla vår närhet och timing. Jag och Phoenix har sådan tur att vi har henne som guidar oss framåt i lugn fin takt.
Nu tackar jag för mig och går ut i köket för att fixa lite lunch. Jag önskar er alla en skön fortsättning på söndagen och var rädda om er så hörs vi snart igen.
// G
Comments